Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl till mod din far, Georg, men att Karolus’
enträgna försök att få honom att emottaga
Nisse varit alldeles förgäfves, och enda råd, som
Karolus visste och som jag också gillade, var
att vi helt simpelt förde Nisse dit och lät
honom sjelf taga sig fram. Vi kände ju så väl
att Nisse hade ett tåligt lynne och icke lätt
fällde modet, om han än i början afsnästes.
Nå, du skall få höra. . . Vi rodde dit, och
Karolus var med.
”Låt mig se att du står på dig, Nisse!”
sade jag och klappade honom på axeln. “Du
vet att du nu gör det som är rätt och godt,
och både vi och Gud skola löna dig för det!“
“Haf ingen fruktan!“ svarade Nisse. “Då
jag nu så väl känner hur det är, skall han
inte bli af med mig. Johannisskäret ligger
dessutom närmare till Vestraön än Strand
ligger.“
Förstår du, Georg . .. den beskedlige Nisse,
han ville med de orden liksom lugna mig för
den oro, jag kunde ha öfver att lemna honom
så der på ett ensligt främmande ställe hos en
person, som icke ens ville se honom.
Jag och Karolus stannade utanför i
förstugan, medan Nisse gick in.
“Hvad vill du?“ frågade herr Letsler, som
satt vid kakelugnen och rörde i elden. “Hvem
har skickat dig?“
“Ack, förlåt, käre herre,” svarade Nisse
så ödmjukt att jag blef helt rörd, “jag är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
