Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugufemte kapitlet.
Vintern hade ännu icke alldeles tagit
af-sked från jorden, då Georg för alltid tog
af-sked ur sjömansskapets lägre värdigheter:
efter fullbordad kurs gick han med utmärkt
beder genom sin styrmansexamen.
Vid berörde vigtiga tillfälle måste fru
Stormbom ut med en icke obetydlig summa till
firande af det kalas, som Georg jemte några
andra blifvande kaptener gaf på ett af
Masthuggets förnämsta värdshus.
“Herre gud, detta går aldrig väl!“ sade
gumman om morgonen, då Georg trugade ut
ännu en tia mer än bestämdt var. Och om
natten, då han återkom med farbror Stormbom,
hvil-ken “salig i åminnelse“ loverade fram mellan
dör-rarne i förstugan och knappt med Georgs
till-hjelp kunde få reda på ingången, mumlade hon:
“Hvad var det jag sa’, att det aldrig skulle gå
väl . . . Dettå är just ett hyggligt spektakel!“
“Refva, mor, refva — jag märker att blåsten
fattat i seglen för dig!“ småpratade gubben och
trefvade sig fram för att blidka gumman. “Du
vet att jag inte firar min födelsedag mer än
en gång om året. . . . Pojkarne va’ så muntra
. . muntra! ’Farbror Stormbom, farbror Storm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
