Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hade ett sätt att höra, som gick i så
många brytningar att få vågade offra sin
sam-talsförmåga på henne.
Detta sammanlagdt förorsakade att Elvira
ännu hade den första kärleksförklaringen till
godo.
Icke så med frierierna.
Flere unga män, som icke ens halfvägs
kunnat fullfölja sin kur för fröken, sökte sin
lycka hos fadern, åtnöjande sig med att efter
gammaldags sed begära dotterns hand.
Kommendörkaptenen hade dock alltid samma svar:
“Hon får välja sjelf!“
Men fröken valde ej. Hennes hjerta hade
ännu icke talat. Och ehuru hon aldrig yttrat
ett ord om nöjet att i framtiden få styra sjelf
på Helgenäs, hade man dock fattat den
föreställningen att hon ärnade lefva ogift.
Damerna hade äfven något skäl för klagan.
, Den stolthet, som fans hos henne och
besvärade dem, var visserligen ett slags
slägt-arf, hvilket hade ingenting att skaffa med
hennes sanna personlighet, men det var icke utan
att hon kände sig nöjd med sitt eget sällskap:
hon var van att reflektera på egen hand och
skulle utan afsaknad kunnat tillbringa månader
utan att se någon menniska, om hon blott hade
sin far, som hon älskade djupt, och den gamle
förvaltaren, hvilken från barndomen varit henne
en kär och aktad vän.
Med den skarpsynthet, Elvira egde, bléf det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
