Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöje! Och kan jag tjena dig med något, så låt
ingen öfverflödig blygsamhet hålla dig tillbaka!“
Men Henning begärde aldrig sådana
tjen-ster, som här voro menade: han skulle förr
velat begära penningar af hvem som helst, än
låna af sin värd. Deremot fortfor han med och
utvidgade sin pensionsanstalt för unga
jagthun-dar, och genom inkomsten af denna, i
förening med det lilla, som efter mötena kunde
blifva öfver af lönen, slog han sig fram på ett
sätt, som för andra syntes lätt nog, men i
sjelfva verket var honom ganska tungt.
Att Henning i flera månader icke kunde
se och dagligen umgås med Elvira, utan att
blifva kär, förstås nästan af sig sjelft,
hvar-emot det icke så lätt kan förstås huru han,
efter det uppförande hon iakttog emot honom,
lyckats öfvertyga sig att hans kärlek ej var
hopplös.
Detta var en förvillelse af Hennings
olyckliga högmod, men den hade nu så rotfästat sig
att, ehvad likgiltighet Elvira visade för hans
sträfvan att vinna henne, han tillskref den
hennes lynne, hennes blygsamhet, hennes möjliga
ovisshet om faderns samtycke, kortligen, allt,
utom sanningen att han var för henne nästan
ingenting mer än en gerna sedd husgäst.
För Elvira stod baronens anspråk på
framtiden i åskådlig dager, och hon hade föresatt
sig att, sedan hennes finare försök att
motarbeta denna böjelse icke haft någon framgång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
