Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fina lockarne. Det lyste en stolt och lycklig
fadersglädje i hans ögon.
“Tillåter fröken sin ödmjukaste tjenare att
göra sällskap?“
“Naturligtvis, om baron Henning behagar!“
“Ar ej detta en bestämd uträkning, så vill
jag aldrig förstå mig på fruntimmer!“ tänkte
Henning.
Han hade rätt: det var verkligen en
bestämd uträkning. Misstaget bestod blott deruti
att promenaden icke var tillställd för hans
skull och troligen ej heller för fröken Vendelas.
Den väntade, en fattig slägting till
kommendörkaptenens aflidna hustru, var vid
ungefär samma ålder som Helgenäs’ unga
herrskar-inna. Fader- och moderlös, slöt sig den milda,
veka Vendela med innerlig värma till den starka,
kraftfulla Elvira, som just för de motsatta
egenskaperna älskade henne tillbaka.
Det låg icke i Elviras lynne att visa sina
känslor på samma sätt som det för Vendelas
hjerta var ett behof, och deraf kom att denna,
som dock bättre än någon annan bort känna
Elvira, ofta trodde sig icke vara afhållen, knappt
tåld. <Dch den stackars flickan plågade sig så
länge med dessa inbillningar, tills hon slutligen
ansåg det säkert att hon var försmådd och
föraktad af alla menniskor.
Tant Rezia sade henne ständigt att fattiga
fröknar borde vara begåfvade med tio, i stället
för fem sinnen och att om hon, som sjelf var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
