Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
les oskicklig, emedan, då jag gjorde min
utrikes tur, jag lät öfvertala mig af en god vän
att resa till Frankrike på hans fartyg.“
Fröken och hennes kavaljer togo nu vägen
ned till stora bryggan. Här låg alltid en
prydlig, grönmålad båt i beredskap för promenader
till sjös.
Baronen var uppmärksam lik en älskare,
hvilken som bäst sträfvar att återkomma i de
förlorade koncepterna. Och Elvira lät
ogene-radt betjena sig.
Det var en så lugn och herrlig afton! De
höga lindarne aftecknade sig i det stilla
vattnet, och solen, i sin nedgång, brände gullröd
på fästet och förgyllde såväl fönsterraderna i
den åldriga byggnaden som trädens kronor och
bugtens spegel.
Lätt som en simmande svan gungade
båten ut.
“Nu eller aldrig!“ tänkte Henning —
såsom mången tänkt före honom.
Men för att bli djerf nog att få ordet
öf-ver läpparne, måste han först vinna en blick
af henne. Tyvärr voro hennes ögon bortvända:
de sökte ett annat föremål. Hvad var det hon
såg på? Det förstod han ej.
“Dyra fröken Elvira!“
Hon spratt till . . “Baron Henning,“ utbrast
hon hastigt, “hvad den der gamla förfallna
stenbryggan, som springer ut från norra sidan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
