Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvissad om att trappan bär, vore det ju så
godt att vi rodde tillbaka och ginge in vägen
från gården?“
“Hur kan baron föreslå något så . . . så
ofantligt naturligt: helt simpelt gå in eller
rättare ut genom en dörr, för att öfvertyga sig
om en sak, som ovilkorligen måste förlora ända
till sista skymten af intresse, om den skall
uppnås på så enkel väg!“
“Men, min gud,“ sade Henning
skrattande, “aldrig visste jag att fröken var en vän af
det öfver- och onaturliga!“
“Vän? Jag vurmar för alla äfventyr, som
lofva något ovanligt.“
“Men skulle ej fröken vilja vara så nådig och
förklara för mig hvad ovanligt ligger i detta!
Antingen bära de gamla sönderfallna trappstegen
eller bära de icke, och i bägge fallen är det ju
utan vigt?“
“Det kommer an på med hvad ögon man
ser det: för mig är det icke utan vigt. Bära
trappstegen, så kommer jag upp och får titta
in genom de der gluggarne — se de ej
intressanta ut?“
“Jag tycker att de ha allt möjligt
syskontycke med dem, vi dagligen se från gården.
Men då det gör fröken Elvira ett nöje, så är
jag alltför lycklig att endast kunna lyda!“
“Se, det kallar jag artighet. . . Låt oss nu
försöka vår lycka! Ack, den som visste hvem
som först trampade den här bryggan, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
