Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, utan med djup, innerlig längtan att snart
få sväfva upp till henne.
Om vi nu skulle undersöka genom hvilket
förhållande Letslers årslånga strider, hans
grubblande tankar, utan värn och fäste,
kommit in på en väg, der de kunde hvila och
upplösas, för att aldrig mer irra i det kaos,
hvar-till de hitintills varit dömda, så skulle vi snart
finna att det ej varit frukten af blotta
tankekraftens förmåga, förnuftets ansträngningar.
Han hade en gång med brinnande begär, med
ett begär fullt af afund, betraktat den i
enformig slöhet framkrälande sköldpaddan. Han
hade gifvit vika för begäret att vilja likna
henne, men med blygsel och ännu djupare
nedslagenhet känt sin oförmåga att bli mästare
ens öfver den verkstad, i hvilken själen
rastlöst smidde nya bojor åt sig sjelf.
Det var ej heller i naturens betraktande,
i dess kraftfulla vädjande till hans känslor, som
denna väg återfans. Hans känslor voro ju en
lång tid så förslöade, att han ej såg hvad
naturen visade honom, ej kände dess mäktiga
kraft. Ännu mindre hade han haft tillfälle till
filosofiska resonemanger.
Men på de sednare åren såg han
dagligen omkring sig en varelse, som genomgick
sin verld nästan så stilla och lugn som
sköldpaddan, men som likväl egde ett hjerta för
att glädjas och lida. Och det hjertat led af
hans qval, utan att känna dem, och fröjdades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
