Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången tro på det underbara. Men icke desto
mindre syntes honom Guds ande mäktigt hafva
talat genom detta verktyg. Ur den okunnige,
enfaldige gossens mun gingo ord af vishet, om
de tolkades i en vidsträcktare mening, än den
hvari Nisse sjelf fattade dem.
Rörd, förödmjukad, upplyftad, böjde
Lets-ler sitt hufvud och vinkade Nisse att lemna
sig ensam.
Och ensam, förmådde han nu bedja, bedja
på ett sätt, som länge varit honom främmande.
Från och med denna tilldragelse, som
likväl aldrig vidare nämdes dem emellan, började
friden återflytta till Letslers själ. Han kunde
nu tänka öfver fordna tiders passioner och
synder, lidanden och förvillelser, och han
förmådde höja sina böner och sin ånger så högt,
att han kände dem taga fäste vid himlens
nå-dapall.
Och stilla gick år efter år.
Nisse läste sin bibel och sjöng sin psalm
och satt sedan så gladelig vid sömmen och
sylen. Om söndagarne bröt han från
bak-trå-get en kryddqvast till mor. Vid kyrkan hade
han ofta möte med bröderna och följde med
dem hem till den gamla stugan på Vestraön,
der han med sina hjertliga ord hugsvalade och
fröjdade den gamla sjukliga modern.
Letsler nämde aldrig för Nisse hur långa
söndagarne under hans frånvaro förekommo
honom. Men han brukade då icke sällan gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
