Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera bestämd form och ändå aldrig från mina
läppar hört det ord, som skall afgöra bägges
vår lycka?
Jag ber dig, min dyre far, tag då i
öfver-vägande att äfven en engels tålamod, så
pröf-vadt, kunde svigta! Fanny, min ljufva och
tillbedda Fanny (ack, hur söt, hur himmelskt söt
hon var, då hon nickade till mig sin sista
af-skedshelsning från Strandbryggan) eger visst
icke en gnista af flygtighet, och om hon blott
kunde riktigt uppskatta sitt eget värde, skulle
hon icke behöfva någon försäkran att hon för
mig är den enda. Men hon måste hafva
visshet om att vi äro ett, ty annars kunde misstro
uppstå: jag ryser vid blotta tanken att hon
skulle plågas af föreställningen om någon
om-bytlighet hos den, som hennes hjerta valt. Och
sedan, min far, kom ihåg att jaktlöjtnanten,
efter gamle Petter Grans död, är ett parti, som
patron Holmer, då han ej hör af mig, icke
gerna afstår eller rent af alldeles iclee afstår,
ty Holmer är just en‘ sådan köpman, som ej
skulle se illa på att få en tulltjensteman till
måg; och hur stor makt än Fanny eger öfver
honom, en makt, den hon efter sitt goda hjerta
och ljusa förstånd använder till de stackars
strandbornes bästa, så skall hon likväl, utan
att vara fästad af bestämda band, i längden
icke kunna motstå honom. Hon har ju också
förlorat sitt bästa stöd — hvilken skada att
. wr i. • » j. . ; . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
