Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att du skulle få tillfälle att ursäkta dig hos
min unge vän för din oskicklighet i går, att
icke säga honom ’ett enda ord’, såsom hans
egna ord föllo sig.“
“Men, herr kommendörkapten,“ inföll
Georg med hög rodnad på kinden, “detta är
ju att genast misskreditera mig hos fröken!“
“Ja ja, du skulle icke ha sqvallrat i går.“
”Och herr kommendörkapten skulle icke
ha gjort det i dag!a
Det var första gången som Georg vågade
ett litet skämt med sin fordne chef. Och
äf-ven i denna småsak låg den glada triumfen
att hafva hunnit dit, då det gick an att skämta
med en gammal förman.
“Jag ser hur det är“ •— upptog Elvira med
ett intagande småleende den tråd, som hennes
far med ett ’se så, reden er nu sjelfva, mitt
herrskap!’ fann för godt att släppa — “jag ser
hur det är: kapten Letsler har trott mig vara
oartig, då jag i sjelfva verket endast var
förvånad.“
“Öfver hvad?“ frågade Georg. Och ännu
beherrskad af den gamla häftigheten, känds
han hur blodet steg honom uppåt hufvudet.
Kunde hon mena, att det varit för stor
djerf-het att tilltala henne?
“öfver ingenting annat än herr kaptenens
utomordentliga likhet med ett gammalt
familjporträtt hemma på Helgenäs.“
Då Elvira yttrade detta, utan att synas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
