Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så godt intryck. “Hur är det med lynnet och
helsan, sedan rektifikatorn hängdes på spiken?“
“Åh jo men, herr kommendörkapten, det
går väl an... landbacken och gumman ha allt
sina små behag. Men en behöfver ändå någon
gång lemna knutarna, och så kär kammarn än
är, har jag ändå“ — gubben nickade åt den
sidan, der Georg stod — “beslutat att, som
herr kommendörkapten väl hört, på gamle-dar
ge mig till kofferdis igen ... “
“ ... något hvartill jag på det högsta
lyckönskar vår unge kapten!“ Och nu höll f. d.
chefen, efter att förut hafva presenterat sin
gamle flaggskeppare, en liten treflig harang,
deri han för de närvarande berättade om
gubbens gamla mandater, huru värderad han varit
både af befäl och manskap, huru han i allt
bevisat sig vara en far för Georg, hvilken också
å sin sida aktade honom såsom en sådan, med
mycket mera, som ogement rörde och
smickrade Stormbom och så upptog hela sällskapets
uppmärksamhet att, då kapten Broscher, Georgs
siste förman, inträdde, ingen enda, knappt Georg
sjelf — så glad var han öfver den heder, som
kommendörkaptenen visat Stormbom — vidare
erinrade sig afhandlingen om porträttet.
Kapten Broscher, en liten treflig, god och
gladlynt man, en af dessa personer, som vid
första inträdet i ett sällskäpsrum genast göra
sig så hemmastadda som om de varit der i
all sin lefnad, var en mångårig och tillgifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
