Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tilltänkta resan, uppstego inom hans bröst
känslor af så särskilt beskaffenhet, att han,
rodnande för sig sjelf, måste bekänna det
kommendörkaptenens obenägenhet för denna resa
kanske icke var det som han mest fruktade.
Ville han åter öppna sina läppar till en
fråga, en bön till fröken, kände han en
besynnerlig bäfvan vid tanken på ett nej. Vid ett
ja åter tänkte han med oro på den förundran,
som hon måhända skulle uttrycka, när han så
sent omtalade att det fans ännu ett namn, med
hvilket hennes skulle sammanbindas.
Och ju längre Georg hann i sin
sjelfpröf-ning, desto vidsträcktare upptäckter gjorde han.
Han började bäfva för sig sjelf. Såg han
spöken på ljusa dagen, eller skulle han tro sina
sinnen?
“Fanny, mitt lif,M sade han, då
undernattens tystnad dagens mäktiga villa sönderföll
och hans själ och hjerta återvände till hans
ungdomskärleks ljufva föremål, “Fanny, jag
ryser och vet icke hur det är med mig... Jag
måste till dig — jag måste snart till dig!“
Han framkallade Fannys bild oupphörligt och
besvor den med all kärlekens ömhet att icke
öfvergifva honom. Och likväl, då dagen
randades, randades åter ett nytt dröjsmål, och
han erfor samma brinnande längtan, blott
ena dagen starkare än den andra, att
återvända till henne med de svarta
trolldoms-ögonen.......................................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
