Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kapten Letsler, mitt barnM ...
Kommendörkaptenen stannade i halfva meningen: så
slagen blef han af den hastiga förändringen i
Elviras ansigte. Med saktare röst återtog han:
“Du har ej mycket välde öfver dig, min flicka!“
En förtrytelsens tår blänkte i Elviras öga
“Detta är kanske icke alldeles rätt, pappa!“
“Mellan far och dotter, mitt barn, är allt
rätt! Du bör väl vara öfvertyad, att jag icke
skulle satt dig på detta prof för din
blygsamhet, ifall det icke varit en maktpåliggande
nödvändighet för mig att erfara rätta
beskaffenheten af dina känslor.“
“Var denna nödvändighet då så
maktpåliggande, pappa, när den person, som den
å andra sidan lika nära rör, kunnat resa bort?
Bevisar ej det att vårt samtal var öfverflödigt!“
“Tack, mitt barn, för denna öppenhet,
som försmår allt undvikande! Emellertid har
du orätt i din slutsats, ty det är just hans
af-resa som gjort vår förklaring nödvändig.
Georgs själ, häftig som en orkan och glödande
som solen under tropikerna, har icke kunnat
dölja det starka intryck, som du från början
gjort på honom, och hvar och en har kunnat
se att han är kär, kär som en tok, hvilket
bäst bevisar sig af det konfysa brefvet.“
Mörka skyar foro öfver Elviras ansigte.
“Jag vet icke,“ halfhviskade hon, “om pappa
gör klokt i att ingifva mig dessa tankar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
