Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettonde kapitlet.
Medan kommendörkaptenen och hans
dotter hvar på sitt håll sökte utforska det
obegripliga och högst otillfredsställande i Georgs
handlingssätt, låg denne utsträckt på toftan i
en öppen vedskuta, som för full vind
gungade mot Grafverna.
Georg andades djupt och tyckte sig med
de friska fläktar, som förde honom emot
hemmet, insupa nya lifsandar. Allt mer och mer
lade sig den starka, onaturliga spänningen,
allt mer och mer tillbakaträngdes de yrande
fantasierna. Han började känna ett slags lugn,
sådant, som kan erfaras, då man lemnat
bakom sig antingen en hemsk verklighet eller en
förfärande dröm. Han ville icke minnas, och
han mindes verkligen icke allt hvad han sagt
under den föregående natten, men han hade
en dunkel aning om att hans trogne hunds
mellankomst hindrat honom från att i yrseln
begå en dårskap, som skulle lemnat hans heder
i sticket. Noga räknadt, hade han kanhända
under inflytelsen af den makt, från hvilken han med
våld sökte lösrycka sig, redan sagt och gjort
mer än hvad heder och samvete kunde
rättfärdiga i afseende på det förhållande, hvaruti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
