Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej nej, för guds skull,“ bad Georg,
hemsökt af en förfärlig ångest, “säg icke det —
jag älskar henne icke... nej, visst icke ... jag
vill icke älska henne, jag skall ej, jag kan ej,
jag bör icke älska henne!“
“Är du ej rätt klok?41 sade fadern med
straffande blick.
“Icke då jag ser henne — men nu, nu är
jag det! Se, pappa, jag vill ej älska någon
annan än Fanny: hon har mitt hjerta, min själ,
min tro. Elvira dårar blott mina sinnen!“
“Blygs att tala så om din välgörares
dotter, en qvinna af så ädelt blod... Vid Fanny
Holmer fäster dig blott en ungdoms- eller,
rättare, en barndomsvänskap.“
“Nej,“ utbrast Georg, och hans röst
förrådde djupt missnöje, <“det var och det är
något mera: det är kärlek och erkänsla. Hvad
har ej hon, just hon, den milda, älskliga
en-geln, verkat för pappas sällhet — och det är
pappa som talar emot henne!“
“Icke talar jag emot henne. Hon är ett
välsignadt väsende, hvars värde kanske du icke
skattar högre än jag. Jag skulle gerna lägga
mina ögon tillsammans i dag, om hon vore den
flicka, som jag i mina böner så varmt önskat
dig ... “
“Och hvarför är hon icke det? Det måste
ha varit dessa böner som bränt i mitt blod
och upptändt den eld, som uppflammade i
samma stund jag såg Elvira? Men jag i har fast be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
