Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista misslyckats, skulle vara gagnlöst. Han
förblef tyst.
Detta var emellertid för Georg icke en
sinnesstämning som öfverensstämde med de
känslor, han på denna dag önskade ega. Han
ville att, i samma stund som hans och Fannys
öden voro så nära att förenas, hans hjerta
skulle svälla af hopp och sällhet. Nu var det
tvärtom en orolig och tvungen känsla som hade
högsta makten. Men han förklarade den vara
helt naturlig, då han gick att söka sitt lifs
högsta lycka utan sin fars välönskningar och utan
hans bifall, en saknad, som djupt och med
smärta måste kännas af Georg. v. “Dock, ju
förr det är öfver, desto förr blir det frid!“
tänkte han och steg upp för att, efter ett
besök på Grafverna och Frifararn, fortsätta resan
till Strand.
“Förlåt, älskade pappa, förlåt — och haf
ett hjertligt ord åt mig, när jag vänder
tillbaka! Jag kan icke inom fyra väggar innesluta
all den himmelska sällhet, som jag då kommer
att erfara, men midt i glädjeruset skulle jag
förtvifla, om pappa visade mig en mörk blick.“
“Då jag får se dig i detta glädjerus, min
son, är det tids nog att glädjas med dig, men
ännu ser jag just ingen utsigt dertill, och jag
tycker att du borde visa Fanny den aktningen
att åtminstone sätta i fråga huruvida hon ger
dig ja eller icke!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
