Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snedt öfver i tamburen var dörren till ett
litet förmak bredvid fröknarnes rum. Och
Henning knackade dristigt på denna dörr.
Det var Elvira som öppnade. “Vi äro straxt
fardiga!“ sade hon och syntes förvånad öfver
att baronen uppsökte henne här. “Var god
och invänta oss i salen!“
“Om fröken är upptagen eller icke tillåter
mig dröja här, återvänder jag till mitt eget
rum. Jag ärnade gå in i salen, men när jag
kom till dörren, hörde jag röster och
uppfångade emot min vilja ett ämne, som säkerligen
icke var ärnadt för främmande öron.“
“Detta är säkert misstag!“ svarade Elvira
och vände sig bort för att dölja den starka
rodnad, hvarmed hon kände sitt ansigte
öfver-gjutas. Om hon än icke anat att hennes far
blott med en person kunnat föra ett sådant
samtal, skulle hon dock i Hennings anletsdrag
hafva läst namnet: Georg. “Pappa är ju
ensam?“ tilläde hon dröjande.
“Jag försäkrar fröken, att han icke är
ensam och att föremålet för hans och kapten
Letslers samtal angick — gissa, om fröken
Elvira förmår?“
“Omöjligt! Gissningsförmågan har aldrig
varit min starka sida.“
“Icke min heller. Derföre får man
stundom det nöjet att bli öfverraskad på det mest
utomordentliga sätt! Syrpriser, mins jag, ha
alltid hört till fröken Elviras utvaldaste nöjen.’-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
