Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kaptenen!“ Och medvetslöst fattade hon
en svart tafts-mantilj, den hon begagnade på
resan.
Baron Henning såg den röda äkta schalen,
som låg bredvid, och frågade sakta: “Är det ej
denna?“
Förvirrad lät hon mantiljen falla och påtog
schalen.
Men vid sjelfva dörren stannade hon och
såg på Henning med en blick, den han aldrig
glömde. “Huru var det“ — hon vacklade och
lutade sig emot dörrposten — “var det en saga
herr baron nys3 berättade mig, eller låg det
sanning i hvad jag hörde?“
“Fröken Elvira, jag ville ... vid min heder
svär jag, att jag önskade icke hafva sagt detta.“
“Tyst!“ sade Elvira så kallt, så befallande,
att hvarje ursäkt dog på Hennings läppar...
“Låt oss gå in!“ Hon satte foten på tröskeln,
men nedsjönk i detsamma.
Henning förstod den blick han erhållit.
Och utan ett ord, som ens kunnat kalla
Vendela från nästa rum, bar han Elvira till soffan
med den ömmaste grannlagenhet. I hans bröst
jäste på en gång harmen öfver hvad han sett
och blygseln öfver att det varit han som
framkallat detta uppträde. Mot Georg kände han
numera ingen svartsjuka: han älskade ju en
annan.
Stum, med slutna ögon, låg Elvira lutad
mot soffans ena sida. Lyssnande stod Hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
