Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sina böner varmt tackade gud att gubben nu
var ute med den ende käre vännen, som
återstod honom, då hon var borta, “ty gud tröste
mig, far,“ slöt den värdiga qvinnan, “för lugn
jag skulle haft, om jag lemnat dig ensam här
i dysterheten efter mig! Nu är jag lugn och
välsignar dig för hvar glad dag, du gjort mig.
Jag säger dig, att du inte får sörja för det du
var borta! Du har ju alltid trott mina ord, far,
och tro dem också nu, då jag säger dig att
detta var det bästa! En vacker aning säger
mig, att det i alla fall inte skall dröja länge
innan du söker upp mig, och till dess skall
kaptenen, som både du och jag älskat se’n
han var gosse, älska och vörda dig igen. Helsa
honom att jag tänker på honom nu i mina
sista stunder, den hederlige unga herrn, men
min sista tanke är hos dig, far — och tag nu
emot ett hjertevarmt farväl från din trogna
Rebecka.“
Detta bref, som med den ömmaste
skonsamhet framlemnades af Georg, bröt gubbens
kraft. Han sade väl aldrig rent ut, att han
ångrade det han på gamla dar gett sig ut på
sjön, men Georg såg att han, i trots af mors
sista ord, ändå gjorde det och att den fordom
så starke och muntre gubbén skulle velat gifva
till många af sina bästa år, om han kunnat
återkalla dessa tvänne och än en gång fått
sitta vid sin kära Rebeckas sida — ja, han
skulle gerna velat raffla tjugudubbla portioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
