Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tittat in af nyfikenhet, men tycktes ännu
angelägnare att lemna detta förnäma område.
Georg fattade eldgaffelil för att befria sin
kajuta från den objudna gäöten, men
Storm-botn ryckte honom häftigt i armen och bad
honom för guds skull låta bli. Rådet kom
likväl för sent: slaget hade träffat.
Georg ringde. Kajutvakten bortförde den
fallna fienden.
Med en förebrående blick betraktade
Stormbom sin unge kapten. “Rått-mord,“ sade han,
“har jag flera gånger sett betyda olycka, och
det är inte bra, när dessa djur söka däck.“
“Jag har visserligen också många gånger
hört detsamma, men jag kan icke förmå mig
att tro derpå. Och säg mig om farbror sjelf
kan föreställa sig att vår Herre skulle straffa
med ett skeppsbrott för det man råkat slå
ihjäl en råtta eller att, ifall råttorna en gång
6kulle vilja ta sig lite frisk luft på däck, detta
betydde elakt förebud?“
“Ja, jag bekänner att jag tror på bägge
delarne: jag har erfarit det med egna ögon.*.
Som pojke for jag en gång till kofferdis med
en ryss. Vi hade passerat Gibraltar, vädret
var vackert och vi sutto hvar och en vid sitt
arbete, då kaptenen kom opp med en fälla,
hvari han fångat en råtta. Han svor värre än
en turk öfver att det satans djuret ätit hål på
en ny rock, och af en elakhet, som jag än i
dag inte begriper hur den kunde roa en kristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
