Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ferdiinan — jag ser på knapparna att han hört
till flottan!“
“Nej nej,“ ropade Svarte-Jan, “låt honom
ha dem! Det har olycka med sig att röfva
kronans äretecken.“
“Det ger jag fan!“ Han afskar medaljerna
och stoppade dem i fickan.
Georg hade största möda att afhålla sig
från att rusa fram vid detta skändliga dåd,
men hoppet att vid fångandet af sjelfva
skur-karne äfven återfå gubbens dyrbaraste
egendom, som skulle följa honom i grafven, höll
honom tillbaka, tills de samtligen kommit i
båten och rott ett litet stycke.
Då gaf han den öfverenskomna signalen,
som besvarades närmare än han trodde.
Vrakplundrarne hvilade på årorna och
stirrade på Georg, som nu framträdt. och
skyndsamt ilade åt det håll, hvarifrån signalen
besvarats. ,| , • •
De syntes rådslå. Men hastigt grepo de
årorna och böljade ro af alla krafter.
Georg fick nu andra signalen från sin
besättning. Och några ögonblick sednare satt
han i sin egen båt, sedan han befallt att en
del af folket skulle qvarstanna som vakt vid
vraket.
“Sätt af och hala ut, gossar!, ,Vj skola
visa de bofvarne att vi endast till behaglig tid
låti^; dem husera... Ni såg väl att de
plundrade vraket?“
I • ‘ i ’. a . • ’ , • «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
