Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvad, herr Ignelius, står respekten här
i huset på den foten nu, att det är fröken som
bestämmer hvar gästerna skola bo — och det
utan att jag i en så vigtig fråga ens
konsulteras ? Och talar man å part i min presence !“
Förvaltaren ref sig otåligt i hufvudet. Den
stränga gamla damens öfverherrskap var ej i
gubbens smak.
Men nu sade Elvira medlande: “Det
faller ju af sig sjelft att tant afgör den frågan!“
Och härvid gick hon med Ignelius bort till
fönstersmygen.
“Nå, pappas helsning ...“
“...är att nådig fröken ej skall oroa sig!
Det är en skeppsbruten, som strandat genom
falsk fyr på Hallands Väderö ...“
“Han kan bo i bruna hörnkammaren !‘f
inföll tant Rezia, som uppsnappat ordet
skeppsbruten. “En sådan stackars menniska
behöf-ver icke sätta någon myror i hufvudet.“
“Och fartygets namn?“ stammade Elvira,
som af denna sin fars försigtiga förberedelse
började frukta något förfärligt. “Fartygets
namn, herr Ignelius?“
“Elvira Kornelia, fröken lilla!“
“Och den skeppsbrutne?“ frågade hon med
bleknad kind.
“Är kaptenen sjelf!“
Ett “ack!“ undföll Elvira, och blodet flöt
åter till hjertat, som nästan stått stilla.
“Jag tror flickan är tokig!“ små-muttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
