Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“När du läst dessa papper, har du kanhända
icke mera något välde öfver din egen vilja.
Kanhända är Fanny då evigt förlorad för
dig.“
Han bortsköt lådan och inlåste den i ett
af alkov-skåpen, och genast tycktes det honom
som om Fannys Bild strålat klarare. “O, Fanny,
skulle jag öfvergifva dig... Förrän du är min,
vill jag ej ... “ Han fullbordade likväl icke
löftet, han visste huru mycket det stundom
kostade att hålla ett löfte.
Allt sedan Georg trädde in i
sängkammaren, hade han ej märkt sin gamle sällskapare
Kom, hvilken stundom fundersamt krupit ihop
framför kakelugnen, stundom åter följt sin herre,
under det han på åtskilliga sätt sökt göra sig
påmind. Koms kloka ögon hade emellertid
redan märkt att det var ett af de tillfällen,
då hans husbonde icke lät sig väckas af
någonting, och han var just på väg att i god ro stiga
upp i paradsängen (hvilken syn detta skulle
varit för tant Rezia!), då Georg, hvars tankar
nu tagit en lugnare riktning, varsebl ef det
dristiga företaget. “Kom, hvad tänker du på,
vet du icke att vi befinna oss i ett
högför-nämt hus!“
Missnöjd drog Kom framtassarne tillbaka
från det inbjudande sidentäcket och ruskade
med synbar obenägenhet på hufvudet.
“Hjelper icke, min gosse — bort till
kakelugnen ! Men trösta dig med att vi snart komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
