Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sig tillbaka till flydda dagars förbleknade
lif, och med själens öga, hvilket ofta i
drömmen får fri utsigt, se vi en mängd gestalter,
som vi nu tydligt känna igen.
Drömmen hade denna natt för Georg
uppslagit sitt hemlighetsfulla rike.
“En dörr,“ sade han till sig sjelf, “måste
finnas här nedom i muren, en dörr, som går
ut till denna brygga!“ Och nu, i vaket tillstånd,
höll han på att alldeles förvilla sig i en
labyrint af tankar och slutsatser.
Han kastade kavajen omkring sig och
skyndade ned på gården. Det var hans afsigt att
taga en båt och ro omkring, men som han
träffade kommendörkaptenen, förföll detta
förslag, hvilket han ville verkställa utan att nämna
det för någon.......................
Vid frukosten återsåg han Elvira, som,
strålande af sällhetan att veta mera om Georgs
hjerta än han sjelf, nu vid dagens fulla
belysning syntes honom så hänförande, att han icke
förstod huru det varit möjligt att hennes bild
någonsin bleknat i hans minne. “Ack, hvad
var hon väl också för två år sedan emot nu!“
Då kommendörkaptenen och gubben
Igne-lius aflägsnat sig, bad Georg med brådskande
ifver om fortsättningen af den berättelse, som
fröken föregående aftonen börjat.
“Gerna!“ sade Elvira och satte sig med
sitt broderi i den lilla soffan.
Georg slog sig ned i fåtöljen bredvid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
