Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ack, Karolus — min gamle vän.. Gode
gud, hvad man har orätt att klaga! Just nu
då hjertat svider vid förlusten af den ene,
framstår bilden af den andre så mycket
klarare. Stormbom och Karolus voro hvarandra
mycket olika, men bägge voro alltid män med
hjerta och heder. Jag måste bli glad, om jag
vore aldrig så sorgsen, då jag tänker på
Karolus och Frifararn ... Men jag brinner af begär
att få höra vidare.“
“Tålamod!“ sade Elvira småleende. “Jag
har äfven varit om bord på Frifararn: jag har
suttit på samma ställe i fördjupningen vid
röret, der Georg Letsler som gosse under
resan på Kristianiafjorden trängde sig in bredvid
den gamle Elias, hvilken lefver som en
patriark bland sina lyckliga barn .. . “
“Fröken — fröken !“
“Nåväl,“ återtog Elvira, beherskande sig,
“jag språkade med Karolus, gick liksom af en
händelse ned i båten och bad honom ro mig
ett stycke utåt vattnet. ’Gerna!’ sade den
tjenst-villige sjömannen, men för hvarje gång han
frågade om jag ville vända, försäkrade jag att
jag kände mig så belåten att jag ännu icke
hade lust dertill. Slutligen lät jag honom
också förstå att jag hört hans hustru beprisas som
en sådan skönhet, att jag önskade följa med
honom till Grafverna, för att utröna om
skärgården verkligen hade så vackra qvinnor som
det påstods. Han skrattade och sade att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
