Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villa som bländade, när man såg kusin vid
hennes ma:jts sida.“
Nu kom tant Rezia icke vidare ihåg sitt
nervlidande. Behagligt småleende, vände hon
sig till den unge kaptenen med en berättelse
om högtidligheterna vid detta tillfälle, en
berättelse, hvari hon med särdeles
missbelåtenhet såg sig afbruten af underrättelsen om de
främmandes ankomst.
Audiensen var slut. Men i Elviras öra
hviskade tant Rezia: “Jag tror att jag är så
bra, mitt barn, att, om du behagar, vi kunna
dricka tét i mitt förmak.... Han är
verkligen förvånannde den unge mannen, för att
vara kofferdikapten!“
Baron Henning, i egenskap af gift och
reglerad man, ansåg under sin värdighet att
komma ihåg det lilla puts, som Georg spelte
honom om bord på Skandinavien. Han
hel-sade tvärtom Georg med den vänskapsfulla
och genom-hyggliga godlynthet, hvarmed herr
baron brukade närma sig dem, hvilka han
ansåg sig böra lyckliggöra, medelst ett slags
nedlåtande förtrolighet.
Lilla friherrinnan Vendela, såsom flicka
den anspråkslösaste varelse, hvilken ännu
utgjort en familjs allt i alla, hade icke förgäfves
i ett och ett halft års tid varit hustru åt en
man, som dagligen sade till henne: “Du är lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
