Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ana döden i allt, liksom det icke funnes
rysligare och fullkomligare skilsmässor än de,
hvilka skapas af döden ....
Det var en kulen höstmorgon. De
grumliga vågorna rullade sig tungt mot den til]
hälften nedrasade stenbryggan vid det så
kallade tornets norra sida. Richard och jag stodo
arm i arm vid ett af de fönster, som ligga
dit-utåt. Det var i Richards rum. Han älskade
så mycket denna föråldrade del af byggnaden
och bebodde alltid en af dess gästkamrar.
Drifna af en likstämmig oro vid tanken
att förlora en enda af de få återstående
stunderna, hade vi tidigt stigit upp, och likväl, då
vi nu egde hvarandra, då vi nu stodo arm i
arm, hade vi knappt ett ord för uttrycket af
vår saknad. Ett töcken lägrade sig allt mer
öfver våra själar och gjorde oss oförmögna att
med ens den minsta glada förespegling på
framtiden förtaga stundens bitterhet.
’‘Aldrig,“ sade slutligen Richard, i det han
med sin trofasta blick såg på mig, “aldrig
hafva vi förut känt hvad vi nu känna—jag
ser på dig, Wilhelm, att också du nedtryckes
af en anande smärta.“
Jag kramade hans hand till svar. Jag
trodde att endera af oss befann sig på
stranden af tidens flod.
“Huru som helst,“ återtog han, “så ha vi
ändå njutit mera glädje tillsammans, än som
ofta bestås på en hel menniskolefnad. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
