Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej den vrå, der den beslöjade afgudabilden
doldes, undgå att upptäckas. Häpnad och
smärta nedböjde mig: jag var ej botad.
Jag skref ånyo till Richard och tog löftet
tillbaka. Men mitt bref måtte hafva förrådt
den oordning, hvari mina tankar béfunno sig,
ty långt ifrån att, som jag hoppats, det för
alltid skulle afbryta vårt förtroliga förhållande,
fick jag ännu enträgnare uppmaningar än förut.
“Jag är säker,“ skref han, “att du lider af
något bekymmer. Kommer du ej, så hemtarjag
dig!“
I slutet af brefvet stod följande ord af
Leopoldine: “Wilhelm, vi längta efter dig!*4
Ännu försökte jag sträfva emot. Men
öf-verallt, hvart jag än blickade, såg jag dessa
ord: “WTilhelm, vi längta efter dig!“
Och åter skref jag: “Jag skall komma!“
Sedan gaf jag ej gehör hvarken åt de
svarta aningarne eller de hemliga varningarne
från själen.......
Öfver Sorgenfris doftande lunder hade den
sjunkande solen kastat släpet af sin gyllene
aftondrägt. Det lilla hvita huset, med sina
syrenhäckar, sina gröna jalusier och sin lilla
paradisiskt täcka trädgård, der tvänne små åar
möttes och omarmade hvarandra, stod likt en
smyckad brud, omgifven af rosor.
Jag hade stannat ett stycke från
gården: der låg öfver detta lilla eden, ett ren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
