Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt bedröfvad och nedstämd, der hon på en
stig från trädgården nalkades skogsparken, att
man icke kunde se hennes kind glödgad af
tårar, utan att innerligt önska det man egde
förmåga att borttorka dem.
Då hon uppnått bänkarne, satte hon sig.
Ocli under det hon med en varmt bedjande
blick såg uppåt himlen, märkte hon ej att den
lätta tyghatten, hvars band hon öppnat, föll
från hennes hufvud och lät de rika vågorna af
hennes hår, glänsande som solens guld, fritt
sväfva omkring hennes fina gestalt.
Jag visste ej om det var verklighet eller
en af dessa villor, som jag beständigt var
underkastad, men jag tyckte, då jag nu såg detta
ansigte, detta hufvud, fritt från all betäckning,
att det med underbar makt framkallade bilden
af den enda, jag en gång dyrkat, hon, som
gjorde mitt lifs eviga olycka. Men hvarifrån
kom denna fantasi? Denna lefvande engel
liknade ändå icke den från jorden flydda.
Det dröjde icke länge, innan jag märkte
att hon väntade någon. Hennes blickar flögo
ofta med ängslig oro åt ett annat håll än det,
hvarifrån hon kommit, och snart ilade till
hennes möte en annan ung flicka, i hvars armar
hon kastade sig, under det hon gaf fritt lopp
åt sina tårar.
“Min gud, hvad du i dag ser olycklig ut,
min stackars Nicoline!“ sade den sist
ankomna. “Hvad fattas dig?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
