Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med tordönsröst återljöd i denna stund
Richards Tanks sista ord i mitt öra: “Inför
Guds domstol stämmer jag dig till ansvar för
det du rånat och bestulit iuig på allt!“ En
häftig rysning skakade min kropp liksom min
själ. Gick jag ej nu att till och med efter
hans död bestjäla honom på den enda skatt
han lemnat qvar i verlden: hans barn! Gick
jag ej att bereda detta barns olycka., ty
kunde väl inför förnuftets pröfning den tanken
hålla stånd, att hon med mig skulle vinna ens
en skymt af lycka?
Nicoline satt förstummad.
“Jag har upprört dig alltför mycket!“ sade
hon slutligen, nästan afbedjande.
“Ja, förfärligt!“ svarade jag. “Och jag
behöfver i ensligheten återkalla mina sinnen..
Denna historia... o, du vet icke ... “
“Jo, jag förstår,“ hviskade hon innerligt,
“jag ser att den upprifvit något svårt sår i ditt
bröst — och jag lider med dig och kan ej
förlåta mig att jag gjort dig ondt!“
Jag förmådde ej höra henne. Jag flydde,
sedan jag sagt att jag skulle återkomma nästa
afton vid samma tid.
7.
Hitintills var det endast en brottslig
för-blindelses, en förskräcklig olyckas straffdomar
som bemlt mitt lifs elände; ännu vardeticke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
