Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne tro — en tro, den hon beständigt
bibehöll — att jag närde ett slags svartsjuka
för det du inkräktade och beröfvade mig en
del af hennes tid och gaf en delning åt
hennes känslor, hvilka jag ensam ville behålla.
O, jag visste alltför väl att hennes hjerta var
rikt nog för oss bägge!
Fem år lefde vi i vår dal. Och ehuru jag
alltid kände förebråelser, hade likväl dessa
ännu icke hunnit den höjd, hvartill de sedan
stego, ju äldre jag blef, ju mer de häftiga
passionerna gingo i bakgrunden och en
lugnare, renare kärlek med förnuft och besinning
trädde i de förras ställe.
Nu fattades jag åter af mina gamla
oroliga idéer. Jag var i lugn, men trifdes der ej
längre: jag ville ut, jag måste ut, och med
vansinnig makt drogs jag till Sverge och till
mitt förlorade, mitt evigt saknade Helgenäs.
Jag föreslog Nicoline att vi skulle göra
en färd till mitt fädernesland — ej ens för den
korta tid, som dertill åtginge, kunde jag skilja
mig ifrån henne. Men jag sade henne att det
ställe, hvarefter jag isynnerhet trånade, icke
utan den djupaste hemlighet kunde emottaga
oss, och jag hänsköt till hennes kärlek, till
hvilken jag aldrig förgäfves vädjade, om hon
för min skull ville dela en liten tid äfven på
denna plats.
Hvad försakar ej den älskande qvinnan!
Likväl släppte hon mig icke utan de enträg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
