Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med hurudana känslor satte jag ej min
fot på dessa hemlighetsfulla trappsteg, dessa
sagostenar, som betäckt stoftet af varelser,
hvilkas lif förrunnit kanske lika tungt och
bittert som mitt! Jag böjde mig ned, och heta
tårar glödde på de kalla stenarne... Dock
nog härom!
Nicoline fann sig ej väl af luften i
torn-kamrarne. Det led redan emot hösten: vi
kunde derföre sällan insläppa frisk luft. Och
således, då jag såg henne lida, om än så
obetydligt, var äfven den fattiga glädje, jag trott
mig få njuta här, också förlorad. Allt hvad
jag företog mig, måste åtföljas af ånger.
Emellertid lät Ignelius ingenting fattas,
som kunde bidraga att förljufva vårt lif i den
enslighet, hvilken han sjelf så ofta som
möjligt delade. Han såg i Nicoline ett helgon:
Lifven på honom gjorde hennes obeskrifliga
skönhet, hennes så oskuldsfulla och milda
väsende ett varaktigt intryck, och hon behöfde
l»lott ge honom en vänlig blick, och han var
färdig till allt — ja, han grubblade både dag
och natt på utvägar att förmildra hennes
fän-[rj enskap, såsom han kallade det.
Du vet, om hon kunde vara otacksam!
Ignelius vann dessutom hennes högsta
bevågenhet, emedan han älskade dig, nästan lika
mycket som hon sjelf gjorde. Beständigt
förde han till dig nya leksaker, och likväl har
bilden af honom så helt och hållet fallit ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
