Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom vara lika angeläget som för mig att
iakttaga den djupaste tystnad.
Dagen efter hans hemkomst åtog sig
Igne-lius att bereda honom på den skakande
nyheten. Och med den ädelhet, som städse
utmärkt honom, önskade han att kunna göra
allt för att försona mig med mitt hårda öde
och begärde att genast blifva förd till
torn-kamrarne.
Jag hade sagt Nicoline, att egaren af
godset hemkommit och att jag anförtrott mig åt
honom såsom en allmänt aktad man ...
Vårt möte var sorgligt. Han var likväl
mera upprörd än jag, och med en ton, om
hvars redliga uppriktighet jag ej kunde
misstaga mig, sade han: “Jag besvär dig, Wilhelm,
att offentligt uppträda och göra dina anspråk
gällande! Hur lätt kan ej en tillfällighet ha
räddat ditt lif?“
Jag visade åt den inre kammaren och
svarade honom i sakta, men bestämd ton: “Al-
drig! Jag svär dig, vid det dyraste jag eger
på jorden, att jag ej hyser någon starkare
önskan än den, att för alltid bevara mig från
upptäckt. Min hustru anar ej att jag burit ett
annat namn, och det är för att få ega henne
som jag frivilligt afsagt mig börd, gods och
namn“. Jag måste då lofva honom att i
hvarje trångmål vända mig till honom och aldrig
tveka att befalla öfver inkomsten af Helgenäs.
Aftonen derpå såg Arnold for första gån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
