Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De verldsliga önskningar, hvilka ännu
återstå mig och hindra min fullkomliga frid, äro
de, som hafva afseende på din lycka. Gud
styre ... och hans styrelse var uppenbar, då
han sammanförde skeppsgossen och
kommendörkaptenen.
(Här nedanföre fans ytterligare ett
till-lägg, skrifvet, då Georg sist var på
Johan-nisskäret, just vid samma tid han emot sin
fars enträgna önskan reste till Strand för
att fria:)
“Gud har styrt. Du har sett Arnold von
Urs dotter: du har sett Elvira. Du älskar
henne — och likväl går du i dag att begära en
annan till hustru!
Får du Fannys ja, så måste jag tro att
jag misstagit mig och att det, hvarom jag så
ifrigt bedt, ej skulle kommit att utgöra din
sällhet. Ger Fanny dig åter afslag, hvilket
väl kan hända, ty hon är en qvinna med ädelt,
men fast sinne, just en sådan qvinna som
förmår bära en olycka, utan att digna, då tror
jag fullt och fast, att det är den högstes vilja
att du skall förenas med en flicka af ditt eget
blod, den enda, som kan återgifva dig hvad
jag, din far, frånstulit dig .. . dock, hvad säger
jag: kan hon äfven återgifva dig ditt namn?
Aldrig ... aldrig..........
Georg, min ädle son, begär jag för mycket,
då jag önskar att grafven måtte gömma mig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
