Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredje kapitlet.
Den gråkyliga höstmorgonens första
solstråle letade sig ej förr väg mellan de tunga
gardinerna i gula gästkammaren, än den unge
kaptenen, som efter sitt nattliga besök i
tornrummen haft några timmars hvila, hastigt
rusade upp.
Han ville ej försumma en enda minut: han
skulle hem! Med detta beslut hade han
somnat, med detta beslut vaknade han —• allt, allt
hade vikit för det öfvervägande begäret att
hvila vid det längtande fadershjertat.
Och der, i denna hamn, vid sin fars bröst,
ville han sjelf finna ro!
Han kunde nu säga: aSe, pappa — jag vet
allt, jag vet din varmaste önskan, jag vet
äf-ven att Elvira älskar mig, att jag älskar henne
framför allt annat, ja till och med framför
Fanny. Och ändå skall jag icke kunna njuta
hvarken frid eller lycka, om jag ej än en gång
får lägga mitt öde i Fannys händer: hon, hon
skall afgöra! Gifver hon mig — sådan jag är
och varit — sitt trogna, varma hjerta, säger
hon: ’Georg, i trots af alla dina galna
förvillelser vill jag förlåta dig, tro dig och blifva
din, ty jag vet att du icke är hälften så tokig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
