Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pet af ett år, hade väl icke nedstämt Nisses
lugna tillit till den, som skickar både sorg och
glädje, men de hade gripit honom så mycket
att han för första gången i sitt lif fick lära
hvad det ibland kan kosta att lägga band på
sinnet, ty att för Letsler visa detta så sorgset
som det nu var, dertill hade Nisse aldrig hjerta.
Det var ju alldeles nog att han led ensam, och
då Letsler klagade öfver Fannys bittra
motgång, rätade Nisse upp hufvudet och
försäkrade, att all motgång vore menniskan nyttig
för att komma till rätta med sig sjelf och att
han sett tillräckligt af mamsell Fanny efter
olyckan att grant märka det hon bar den så
som en kristen qvinna egnade, hvilken väl
kunde bedröfvas för en liten tid, men snart
skulle repa sig igen.
“Jag just längtar att få en kopp varmt té,
det är kyligt i qväll!“ sade Letsler, i det han,
bjudande god natt åt de alltjemt förbiilande
snöflingorna, nedfällde rullgardinen och
der-vid i sitt hjerta tackade Gud att den tiden var
förbi, då han vid sådant väder sökte sin plats
derute på den kalla klippan. -Nu kändes det
så lugnt och varmt i kammaren, ombonad med
en god matta och tjocka gardiner.
“Jag fördröjde mig lite,“ sade Nisse,
qväf-vande en lätt suck, “men jag var inte god till
att släppa från ögonen det vackra västtyget,
som mamsell Fanny skickade mig i
eftermiddags med bror min. Hon, som är så oppta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
