Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snäckor, hvilka han i dag haft nere för att
damma, och han hade knappt lagt den sista
på sin plats, då starka, raska steg återljödo
från hällen.
Letsler spratt till: nog var det Karolus,
men icke denne ensam. Sinnesrörelsen blef
honom så öfvermäktig, att han måste stödja
sig mot kakelugnen.
Dörren gick upp.
Det var endast Karolus som inträdde.
Men hans ansigte hade ej blott det vanliga
glädtiga uttrycket, utan det verkligen strålade.
“God afton, herr Letsler––––-Hur i guds
namn står det till? Jag kommer seglande med
en nyhet, så bålstor, gladelig och rosenröd,
att herr Letsler inte får tid till sorg på mång
herrans år!“
“Låt honom komina, låt honom komma!“
stammade enslingen och visade på dörren.
“Tror du, att jag ej känt igen hans steg!“
Den, som stod derutanföre och lyssnade,
hörde orden. An en gång sprang dörren upp
... och nu låg Georg i sin fars armar.
“Min son, min son!“ Aldrig hade Letsler
visat en så mäktig rörelse.
Georg, med sina sjudande känslor, hade
glömt hvarje sorg för sällheten af sin fars
famntag — ja, han hade till och med glömt att
han om denne far visste saker, hvilka det för
sonen icke var lyckligt att känna. Det finge
likväl fadern icke så snart ana, men då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
