Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märksamhet liksom han velat uppsnappa
orden, innan de väl hunnit fram. Men Georg
nödgades med största försigtighet välja dessa
ord, så att hans far icke skulle ana att han
redan kände allt.
I längden blef det honom dock omöjligt
att på ett naturligt sätt fortfara med dessa
kringskärningar, isynnerhet som hans egna
känslor beständigt hotade att brusa öfver —
och innan far och son till det sista godnatt
tryckte bröst mot bröst, var allt förrådt.
Georg hade talat så, som blott det
varmaste hjerta, den mest grannlaga ömhet kunde
tala. Och nattens skuggor dolde för honom
faderns skälfvande ångest, hans ömsom
blodröda och askfärgade kind. Men deras tårar,
deras suckar och böner hade blandats och
sammansmält.’ Georgs läppar följde den inom
honom högt manande rösten: på sina egna
och den älskade hädangångna moderns
vägnar bar han förlåtelsens och försoningens
heliga budskap till Letslers lidande hjerta, och
de lofvade hvarandra, att detta skulle vara det
första, sista, enda tillfället, då de vidrörde den
bittraste af det förflutnas hemligheter.
Denna hemlighet, som ej rörde någon
annan på jorden än dem, skulle också med dem
få dö. i •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
