Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade ånyo hennes händer och drifven af
samvetets högljudda förebråelser, bedyrade han
att han aldrig i lifvet skulle känna sällheten,
om han icke finge emottaga den af hennes
hand. “Du, min barndoms förtrogna, min
ung-doms-älskarinna, du, som lefde, lefver och evigt,
evigt skall lefva i min själ — öfvergif mig
ej! Jag känner en dödskyla kring hjertat, då
jag tänker på de förskräckligå orden: för evigt
skild från dig.... Fanny, Fanny, vänd dig ej
bort.. Tro mina ord, de mena redligt med oss
båda!“ *
“Det vet jag, Georg — jag vet att du i
denna stund tror, att du icke kan bli lycklig
utan med’ mig. Men kom ihåg, det var icke
längesedan du ansåg som en lycka högre än
all annan, om du blefve Elviras make — och
när du återkommit till henne, skall du tro det
på nytt... I dessa strider emellan passionen,
som flammar för henne, och den bleka
ung-domsböjelsen, hvilken då och då lågar upp
för mig, lider din kraft. Du blir obelåten med
dig sjelf och hela lifvet. Derföre, Georg, lyssna
till din barndomsväns råd: sök att skingra den
vackra villfarelse, hvari ditt ädla hjerta och
ditt ömtåliga samvete äro insnärjda, och när
du lyckas att se fullt redigt i dessa
förhållanden, skall du finna att du egentligen med
kärlek älskat blott en, och denna enda är Elvira.
Hennes glödande själ, hela hennes väsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
