Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då, när Georg var borta, fingo Fannys
känslor luft, ej i vild sinnesyra, men i brännheta
tårar irån hennes hjerta, tårar af en sorg så
gränslös att hon ej kunde mäta dess djup. Hon
hade försakat, bortkastat för evigt detta
tjusande hopp, hvilket från hennes tidigaste
ungdom manat henne till allt ädelt och rent,
hoppet om ett lif fullt af onämbar, salig glädje vid
hans sida.
Hvart gingo de att gömma sig, alla dessa
lysande stjernor, som strålat på hennes kärleks
himmel? De hade redan längesedan börjat falla,
den ena efter den andra, och de få, som
hitintills dröjt, slocknade nu. Med veklagan såg
Fanny dem alla försvinna, såg sig omgifven af
idel mörker och natt. Allt starkare strömmade
» »
hennes tårar, allt varmare brunno hennes
böner att åtminstone en enda af hennes vackra
stjernor måtte återvända: hon måste ju eljest
förgås bland de kyliga skuggor, som
omtöcknade henne.
Och han, på hvars mäktiga herrskarevink
verldsljusen tändas och slockna, varkunnade
sig öfver Fannys dödssmärta och gaf henne
tillbaka tvänne af hennes förlorade stjernor. Först
syntes de henne blott såsom matta punkter,
men de växte allt mer och mer, och slutligen
bredde sig omkring dem en ljusflod, som lät
den lidande qvinnan ana att tvän,ne vänner,
trognare än de andra, kommo åter för att al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
