Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Fannys afskedsbref, hvilket han, efter att
hafva läst det ännu en gång, med häftig
rörelse vek tillsammans och lade till hennes
öf-riga bref. Att sända dessa tillbaka, kom icke
i fråga. Men som han numera ville beröfva
sig den sorgliga njutningen att läsa dem,
förseglade han denna skatt och lemnadé
paketet utan ett ord till sin far.
“Skall jag återsända eller uppbränna dem,
min son?“ J
“Ingendera delen, pappa! En gång i
framtiden, mycket långt härefter, då jag blir
lugnare, vill jag läsa dem på nytt; men när hon
kommer hit, så helsa henne och säg att, ehuru
hon försmådde att bli Georg Letslers hustru,
hoja dock i honom har en vän, hvars trogna
aktning och varma, broderliga kärlek aldrig
kan förvandlas eller förminskas!“ Georg
yttrade detta med ett visst lugn, men hans bleka
kind vittnade att lugnet endast vaggade på
ytan.
“Rätt så, min son! Sedan du uttalat dessa
ord, vet jag att du är räddad, ty nu har du
blott en väg att följa.“
“Ja, pappa,“ sade Georg, “nu har jag blott
en väg... Gif mig en glad välsignelse — ty
pappas böner blifva ändå hörda!“ .
Rörd lade Letsler sina darrande händer
på sonens hufvud. Den arme enslingen
bäfva-de för de känslor af obemängd fröjd, som smögo
genom hans själ — men han tyckte att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
