Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ju närmare Georg hann Helgenäs — dit
han i följd af sina vexlande känslor färdades
ömsom med en kurirs skyndsamhet, ömsom
med hela den krypande långsamheten hos en
person, som icke tål att resa anporlunda än
fot för fot — desto mer aftog hans säkerhet
om en lycklig utgång.
Nog var han älskad... (det visste han.
Men hade han icke äfven varit älskad af Fanny
och likväl fått afslag! På hvad grund skulle
han då djerfvas tro att Elvira ville emottaga
den, hvilken, först sedan han tre gånger
blif-vit försmådd af en annan, ändtligen kom till
henne . .. Elviras stolthet vore dock säkert af
vida ädlare slag, än att en känsla af
småsint-het kunde få välde öfver hennes hjerta. Hon
lydde icke uteslutande förnuftets kalla röst:
hon skulle ej vilja veta af öfverläggningar, då
det komme an på att gifva och emottaga
kärlekens löften, såvida... såvida det finge
antagas att kärleken uteslutande upptoge hennes
hjerta och......Georg vågade sig ej längre.
Det var i första dagarne af februari som
hans åkdon rullade upp på Helgenäs’
bakgård. Skymningen hvilade redan öfver jorden,
men på himlens stjernklara fäste hvälfde sig
månen, och dess bleka silfverglans föll öfver
det gamla tornets fönsterrader. I flyglarne
lyste ljus på flera ställen, men den lilla
hvar-dagssalongen var mörk.
Det förekom Georg, då han vandrade uppåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
