Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif här och hvar i gästrummen, och för min
del har jag icke kunnat sofva hela natten för
glädje. Ack. att vi skulle upplefva en sådan
dag på Helgenäs! Aldrig — det sade hvarenda
själ — kunde man se ett skönare par.“
“Och lyckligare, Ignelius . . . jag tyckte
verkligen att han också såg ut liksom han ej
haft något att sakna.“
“Han såg ut, herr baron, som om han
stått på öfversta slån af himlastegen, och att
han också i sitt hjerta kände det, som syntes
för alla menniskors ögon, vågar jag mitt lif
på. Han kan icke mycket med att förställa sig,
och en god och förträfflig ung herre är han,
det är visst det.... Men tycker icke herr
baron att en viss annan person nu kunde flytta
hit? Om blott gamla friherrinnan icke hade
ett så godt minne, när det kommer an på
slägt-ansigten, så skulle visst ingen menniska känna
igen honom. Och såsom far till herr barons
måg vore det ju den naturligaste sak i
verl-den.“
“Tror du icke, gamle, att jag tänkt på
detta hundra gånger! Men vi få ej göra allvar
af försjaget, innan gumman somnat af — och
dermed dröjer väl ej så länge: hon är vida
medgörligare nu än förr.“
“Herren gifve henne en salig ändalykt!“
bad Ignelius ödmjukt. “Och gud låte mig få
upplefva den sällheten att än en gång, innan
jag dör, se min käre“ .... Gubben torkade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
