Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tillåt, min kusin, att jag lägger ett godt
ord för dem: låt henne resa! På ett halft år
torde nog de der romantiska idéerna dunsta
bort: när hon återkommer, skall hon
säkerligen icke ha så mycket emot att kallas
friherrinna!“
“Om kusin tillstyrker resan, så vill jag icke
lägga mig deremot, ehuru det i hög grad blir
tomt efter henne.“
“Kusin förbinder mig.... Men ännu ett
ord: vågade Elvira en så djerf handling utan
att derom rådfråga sin far?“
Icke utan ett litet bryderi svarade
kommendörkaptenen: “Jag kan icke neka, min
kusin, att hon visserligen nämde det för mig,
och hennes resonnemanger voro icke så
alldeles oriktiga. Det vissa är, att denna idé i
hennes mans ögon höjt henne till skyarne.“
För ett ögonblick förlorade tant Rezia
all färg, hvilket likväl var ett intet mot den
märkliga omständigheten, att hon så när
förlorat “kontenansen“ vid den hårda stöt, som
kommendörkaptenens afgifna förklaring
tillfogade henne.
Annu en gång förmådde hon dock att
återtaga sitt lina leende, sin behagliga hållning,
ty dessa nödvändighetsartiklar fingo icke
saknas vid den stora afskeds-audiens, som hon
snart skulle gifva åt hela bröllopssällskapet.
Men från och med denna dag blef det ett
förut icke märkt “bemödande“ i allt nådig tants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
