Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hennes namn hade^hitintilk varit kontra-
t*
band på deras läppar.
När bordet var afröjdt, satte sig Georg
vid sin hastrus fötter och lutade sitt hufvud i
hennes knä, såsom han ofta brukade, då
göro-målen tilläto honom att njuta af hvilan i det
husliga lifvet.
“Ack,“ sade han och lade hennes arm
omkring sin hals, “hvad min far längtar att
se vår lycka — den skall säkert föryngra honom,
och om Gud vill, ligger briggen vid oktober
månads början utanför Grafverna. Han får
då på samma gång se min hustru och mitt
fartyg... min hustru och mitt fartyg: hvilka
gudasälla ord... O, om min mor lefvat och
sett all min fröjd!“
Elvira, som eljest var så villig att dela
Georgs tankar, teg nu: något, som han ej kunde
reda, rörde sig inom hennes bröst.
Han blickade upp och öfverraskades af
att se eu tår skimra i den långa, svarta
ögonfransen. “Min gud,“ ropade han häftigt, “har
jag bedröfvat dig, älskade Elvira... tala —
hvarifrån kommer tåren?“
“Från ... men nej, nämn icke derom. Georg
... Jag är åter glad!“ Hon log: hennes öga
skickade honom en af dessa vältaliga blickar,
som alltid egde samma verkan på honom.
“Men du får icke ha haft en tanke, en
känsla, som ej blir min! Skulle du fälla en
tår, hvars källa vore mig dold?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
