Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sann gudsfruktan, en sann kärlek till alla
men-niskor: se der hennes hjelpkällor!“
“Omöjligt begriper jag detta... Om jag
varit hur gudfruktig som helst, skulle jag ändå
ha förgåtts af harm och sorg, ifall han
kommit till mig med henne såsom sin hustru.“
“Du missförstår dina egna känslor, ditt
eget värde, mitt barn! Aldrig hade en dotter
af vårt blod kunnat vara så svag: jag är
säker att du skulle hafva öfvervunnit dig ... Men
när du trodde att Fanny icke förmådde detta,
huru kunde då du, den lyckliga, sätta henne
på två så hårda prof? Jag tyckte att du igår
afton (den der dörren, mitt barn, är helt tunn)
för långt pröfvade ditt välde. Lita på den
gamles erfarenhet: under första kärleksruset
kan det gå au, men icke i framtiden, såvida
du vill att er lycka skall fortfara.“
Georgs ankomst gjorde slut på samtalet.
Dock hann Elvira hviska i Letslers öra: “Jag
skall gömma hvart ord i mitt hjerta, och tro
mig: jag önskar innerligt att denna bjudning
vore ogjord!“
Och då nu under loppet af det
gemensamma samtalet åter blef fråga om vintern och
ensligheten på Johannisskäret, sade hon ömt
och med blickar, hvilka gjorde så godt, så
godt i Georgs hjerta: “Jag får väl dela litet
med mig, pappa, af min herres och mans
sällskap: Georg måste resa hit någon gång
under vintern!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
