Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Du är lycklig, Georg,“ sade Fanny med
en innerlig betoning i rösten, “och ingen kan
deröfver fröjda sig högre än jag.“
“Ja,“ svarade Georg, “jag har redan här
på jorden vunnit en försmak af himlen! Detta
skulle jag ej hafva sagt, om jag ej vore
öfver-tygad att ju större min lycka är, desto större
är din tillfredsställelse öfver att hafva skapat
den... O, Fanny, om jag finge se äfven dig
lycklig — nu kan jag önska det!“
Vid dessa ord förmådde ej Fanny hindra
att en mörk purpursky gick öfver hennes
an-sigte. (Detta var det enda Georg förteg för
sin hustru).
“Man kan vara lycklig på mångahanda
sätt,“ svarade hon, “och jag är det för
närvarande i vissheten att kunna vara gagnelig för
andra.“
Då Fanny lemnat fartyget och
Johannis-skäret åter upptagit enslingen och de bägge
makarne, utbrast Georg fröjdfullt: “Kan jag
ej vara stolt, pappa, kan jag ej våga hoppas
på varaktig sällhet! Min Elvira icke blott
älskar mig: hon har af kärlek till mig öfvervunnit
sig sjelf.“
“Nej, det är jag,“ sade Elvira, i det hon
häftigt kastade sig i sin makes armar, “det är
jag som kan vara stolt öfver dig, du, som med
så mycken godhet och förstånd behandlat mig,
sedan jag visat mig felaktig och så alldeles
dig ovärdig som jag i går afton gjorde. 0,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
