Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att gå så långt. Min nådigaste Elvira, trappan
måste tills vidare förblifva*orörd1!“
Rodnande vid Hennings djerfva försök att
spela herrskare, uppreste sig Elvira och
yttrade till Ignelius med en ton, som för första
gången i hennes lif, då hon talade till honom,
utgjorde en ovilkorlig befallning: “Nu genast,
inom en timma, skall arbetet begynna — det
är min vilja!“
Aldrig ljöd en befallning ljufligare i
mensk-liga öron än denna i gubbens. Och timman
var ännu icke halfliden, då tio karlar stodo
församlade kring sagotrappan, hvars stenar
ändtligen skulle finna ro i hafvets famn............
Skulle nu äfven, såsom barden lofvat, en evig
ro bosätta sig inom det åldriga herresätets
murar?“
Från den dagen öfvergaf Henning hoppet
att kunna inverka på sin sköna slägting. Och
ehuru hans för långt drifna nit aldrig mera
omnämdes, lät Elvira honom otvetydigt förstå
att det endast var kärlekens välde hon
erkände och att, när hennes make var borta, hon
väl i nödfall kunde styra sjelf på Helgenäs ...
I augusti hade Elvira svar på de bref, som
underrättade Georg om hans svärfaders död.
Sedan Georg i detta ämne skrifvit allt hvad
hans hjerta kunde uppfinna af tröst, sedan han
utgjutit sin egen djupa saknad öfver förlusten
af denne sin andre far, så älskad, så vördad —
en far, som med sin kärlek omfattat honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
