Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En lång stund vägde Georg det lätta
bref-vet i sin hand ... Då Fanny burit det dit med
sig och burit det öppet, hade det säkerligen
varit hennes mening att vid skilsmässan lemna
det åt den person, som väntade henne utanför
Stormboms lilla hus.
Georg ansåg derföre sin första pligt vara
att oförtöfvadt återställa henne det förlorade,
ty utan tvifvel skulle hon, om hon återvände
till stället och icke funne sitt bref, deröfver
sväfva i största oro.
“Mig,“ sade han — så tänkte och kände
han äfven — “mig kan det i alla fall icke röra
... Näsduken vill jag dock gömma till ett minne
af denna älskade ungdomsvän.“
Nu framtog han papper, penna och bläck:
han ville kuvertera brefvet och jemte ett par
rader skicka det tillbakå. Han hade påmint
sig, att hon bodde hos en sin fars gamle
gynnare och vän, hvars dotter det troligen varit
som i går åtföljt henne.
Och utan att gifva vika för den frestelse,
som tillhviskade honom: “Nog kunde du väl
ändå läsa detta bref, som troligen afgör hennes
eget och en annans öde!“, hastade han att slå
in det, sedan han på ett medföljande blad
tecknat dessa rader:
“Goda, kära Fanny!
Din ungdomsvän — hvars bittra olyckor
du säkerligen någon gång skänkt en deltagan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
